Min stund är när jag och min mormor umgås. Hon är min bästa vän, min “mamma” och har gjort allt för mig. För henne gör jag allt tillbaka. Vi är soulmates och hon kommer alltid komma före alla/allt andra/annat. Om hon inte fanns skulle jag inte finnas och genom min svåra sjukdom (anorexia) har hon varit med mig varje steg, varje sjukhusvistelse, behandlingsförsök och flera där mitt liv hängde på en tråd. I över 11 år har hon stått och sett mig på rejält dåligt. När man är svårt psykiskt sjuk gör man saker man ångrar. Jag har varit så elak mot henne. Skrikit när hon försökt stå emot min sjukdom och “hindrat” den från att få som den vill. Jag har kallat henne fula saker och sagt saker jag måste leva med. Ändå står hon kvar och älskar mig lika mycket oavsett vad. Hon är min superhjälte och min världsallt. Jag älskar dig mormor. (bild från min födelsedag 2019)
Malou Wiklund
