Min största stund är när jag varje dag åker till folkhögskolan med min nittonåriga dotter Zabine. Jag har varit med henne i skolan i snart två år som obetald personlig assistent pga att hon fick utmattningssyndrom för fem år sedan och sakta, sakta kommer hon tillbaka till ett liv. Som sämst kommunicerade hon med oss via ett finger, liggandes i en säng med fördragna mörkläggningsgardiner, oförmögen till att komma upp själv eller ens hålla ett glas juice. Hon går nu på halvtid i skolan och orkar umgås med oss i familjen. För att hjälpa andra i hennes situation har hon startat en sida på Instagram och delar med sig av sitt liv på väg tillbaka. Mellan lektionerna kraschar hon i soffan i biblioteket och vilar, men hon kämpar. Hon kämpar sig blå.
Anitha Östlund Meijer
